Att lära sig erfara!

I Carlgren och Marton kan man läsa om ''att lära sig erfara''.

Hur lär man sig att erfara? (det kan man läsa om i boken och förklaringen är väldigt intressant).

Vad jag har konstaterat är att man lär sig erfara genom omväxling mellan det vanliga och ovanliga. Det innebär att man för att lära sig något nytt ibland måste undvika göra som man tidigare har gjort. Detta kan vi alla människor känna igen på ett och annat sätt, då vi faktiskt hellre vill göra som vi alltid har gjort för vi vet att det har funkat tidigare och de kommer att funka framöver med, tror vi.
Det vi inte tänker på när vi tar den ''säkra vägen förens den osäkra'' är att vi faktiskt väljer att inte lära oss nya saker och detta gör vi omedvetet. Vi måste bryta mot de vanliga för att kunna göra framsteg och gå framåt i livet, alltså för att få nya erfarenheter så måste vi släppa det vi redan har erfarat.

Vad betyder ''att erfara''?
I boken får man förklaringen att erfara är att urskilja!
Alltså: ''fastän det kan låta olika så kan det vara samma''.

Viktiga ord som man skall ha med sig efter att ha läst om ''att lära sig erfara'' är:
*Variation
*Urskiljning
*Inlärning

Jag citerar ur boken: ''Utan variation ingen urskiljning och utan urskiljning ingen inlärning''.
Detta är en korrekt slutats, tycker jag. Vi kan inte lära oss något om vi hela tiden ska göra på samma sätt och för att undvika att göra på samma sätt så måste vi våga variera!!!!!

Som det står i boken också: Om alla var lyckliga hela tiden skulle vi inte finna lyckan! Alltså som slutats: Lyckan skulle då inte finnas!
Istället skulle lyckan här sammanfalla med att finnas till.

Det finns mycket bra och viktiga saker att läsa som tas upp i boken, jag har ovanför nämnt vad jag fastnat för.

Nu blir man nyfiken på vad har ni fastnat för, när man ändå insett att vi människor har förmågan att tolka samma situation på olika sätt?

Amina Arifovic, didaktisk Samhäll